I Stig Baumgartners verk upprepas regeln att de geometriska kompositionerna i hans målningar innehåller ett lika stort antal horisontella och vertikala rektanglar. ”Regeln fungerar både som en begränsad frihet och som ett sätt att strukturera mina observationer och refererar till idealen om harmoni och ordning i västerländskt måleri. Mina verk kommenterar modernismens universalitetsideal och frågor relaterade till kontroll, rationalitet och osynliga sociala strukturer. Å andra sidan förstår jag mina geometriska strukturer som en mycket vardaglig form av tänkande, och de har också en lekfull och berättande dimension”, säger Baumgartner. Titeln på hans serie Transparenta Identiteter / Transparent Identities, som kommer att visas på Bildkonstveckorna, refererar till Josef Albers idé om färgernas relativitet: färger formas alltid i relation till sin omgivning och kan förlora sin identitet på grund av påverkan av omgivande färger. Transparensen i verket är tydlig i de tomma färgytorna, genomskinliga färglagren och björkplywooden, som nu har tagits i bruk i färgmåleriets tjänst.

Kari Cavén är en skulptör som bor i Helsingfors och är framför allt känd för ett kreativt användande av återvinningsmaterial. Materialen i hans verk utgörs ofta av hittegods från containrar, byggvaror, donationer från samlare eller till exempel av serietillverkade butiksprodukter. Ibland konstrueras verket av flera liknande element, ibland av överraskande kombinationer av föremål. En lekfull uppfinningsrikedom är karakteristisk för Cavéns verk och de humoristiska titlarna har ofta en central betydelse. Cavén har haft tiotals separatutställningar i hemlandet och internationellt samt ofta representerat finsk bildkonst ute i världen, bland annat två gånger i Venedig-biennalen. Cavéns verk ingår i flera betydande konstsamlingar och han har tilldelats bland annat Pro Finlandia-medaljen och Finska Konstföreningens hederspris.

Petri Eskelinen rör sig brett inom skulpturfältet. Ibland strävar hans skulpturer efter fysisk intimitet med betraktaren, ibland presenterar de en skör, verklighetstrogen rörelse enbart elektromekaniskt. Eskelinen är intresserad av frågan om hur och varför vi tolkar rörelse som levande eller till och med som medveten. Hur liten rörelse är tillräcklig för denna upplevelse? Ofta är utgångspunkten för hans verk ett omöjligt naturvetenskapligt problem, som han försöker hitta en lösning på omvägar. Hur kan man presentera artificiell gravitation eller en annan planets dygnscykel i en video? Och hur kan man få en konstgjord växt som är tvinnad till en knut att också nystas upp? Hur är det att vara mitt i och en del av ett kvantmekaniskt fenomen? I Eskelinens time-lapse- videoverk strävar levande växter efter att lösa olika utmaningar som ställs för dem, ibland framstående som väldigt människolika. Rörliga skulpturer strävar å andra sidan efter att införliva slumpmässighet i sina aktiviteter. Allt drivs av nyfikenhet på det omöjliga. Eskelinen har bland annat tilldelats Dukatpriset och Konstnärsförbundets pris. Hans verk har ställts ut i ett flertal gallerier och museiutställningar, och han har skapat flera offentliga konstverk. Eskelinens verk finns i flera av vårt lands mest betydande konstsamlingar.

Forest Camp är ett bildkonstnärskollektiv som grundades 1998 och består av Juha van Ingen, Pasi Eerik Karjula, Antti Keitilä, Markku Kivinen och Marko Vuokola. Forest Camps arbete bygger på ett öppet idéutbyte, kollektivt skapande och delvis på improvisation. Idéer uppstår i samverkan, där konstskapandets konventioner testas, tänjs ut och nedmonteras. Kärnan är processen, samarbetet och önskan att se världen fördomsfritt – ofta genom lek, humor och absurditet. Forest Camps produktion rör sig i gränssnittet mellan det materiella och det immateriella. Verken kan vara interventioner, objekt, platsspecifika installationer eller situationer som aktiveras först i betraktarens fantasi. Gruppens verk placeras ofta i offentliga rum och vardagliga miljöer, där de smälter omärkligt in i landskapet eller situationen. Forest Camp är känt för sina Kakutus -interventioner, där tillfälliga miljökonstverk gjorda av sandkakor har dykt upp i stadsrum och på stränder. Kakutus verk har bland annat förverkligats i Sandviken i Helsingfors, på ön Roka, i Madrid, i Acciaroli i Italien och på ön Mohn i Estland. Forest Camps verk utgår från idén om konst som en öppen fråga: vad händer när ett verk är tillfälligt, skapandet delas och betydelsen uppstår först i ett möte.

Georg Grotenfelt är en Helsingforsbaserad arkitekt och filmskapare som även har arbetat som professor i träbyggnad. Sedan 1995 har han gjort dokumentärer, bland annat om det finska arkitektoniska arvet. Dessutom har han regisserat över tio personliga dokumentärer och filmer, som har producerat av företaget Nostalgia Film som han grundat. Dessa personliga porträtt är reflekterande dokumentärer om konstnärer eller andra människor som går sin egen väg. Grotenfelt har gjort flera videoverk som har visats på inhemska och internationella utställningar. I sitt arbete som arkitekt är han särskilt känd för att ha fört traditionella finska träbyggnadsmetoder till samtida arkitektur. Ett videoverk av Grotenfelt kommer att visas på Bildkonstveckorna.

Hepa Halme har huvudsakligen arbetat som frilansmusiker på en mängd olika områden. Som en sidoverksamhet i karriären har han sedan början av 1970-talet och 1980-talet testat sina gränser genom att söka sig till nya uttrycksfulla dimensioner. Hans aktiviteter, bland annat i Yleisradios experimentstudio, Viitasaari Summer Academy och performancegrupperna Jack Helen Brut och Homo $, har uppmuntrat honom att fördjupa sig i olika experimentella och tvärvetenskapliga koncept. Halme har varit särskilt intresserad av projekt med en litterär dimension. De viktigaste av dessa är de föreställningar och publikationer som han genomfört med Hannu Salama och Saila Susiluoto. Under senare år har olika platsspecifika projekt fått en alltmer betydande plats i Halmes arbete.

Risto Heikinheimo (1955–2010), en målare, performancekonstnär och konstinfluencer som tog examen från dåvarande Finlands Konstakademi (numera Bildkonstakademin) i början av 1980-talet, var en av de mest färgstarka och centrala figurerna i sin tids konstvärld. Heikinheimo valdes till Årets Unga Konstnär 1988. Han var en av grundarna av de tvärvetenskapliga performancegrupperna Jack Helen Brut och Helmut Pantzer, och han var med om att grunda MUU ry för att främja nya, oetablerade konstformer 1987. I sitt måleri fokuserade Heikinheimo på samspelet mellan ljus och färg. Jack Helen Brut -gruppens centrala performancer var visuellt rika och dekorativa scenverk. De inkluderade hyllningar till olika epoker inom världskonsten och en behandling i bild av olika filosofiska och livsbejakande synsätt genom bildkonst, musik, dans och ljus. Heikinheimo, känd för sin habitus från en "förfluten värld", skapade även kopplingar mellan performancekonst och andra konstfält. Som målare var han särskilt känd för sina färgcirklar, och hans målningar visas även på Bildkonstveckorna.

Marjatta Holma har arbetat med måleri i över två decennier. Under senare år har hon skapat flera monumentala, men uttrycksfullt minimalistiska målerihelheter. Utställningsrummets atmosfär och arkitektur fungerar som utgångspunkter för hennes verk. För henne är målningar strukturer som kommenterar rummet på sitt eget stillsamma sätt. I Holmas verk skapar konceptuellt tänkande och spontant uttryck en fruktbar spänning som hon löser genom att måla. Att reducera element snarare än att lägga till dem är karaktäristiskt för hennes måleriteknik. Spår av urtvättade färger syns i målningarna. Sömmar, fogar och materialens grovhet och släthet spelar också en viktig roll. Holma målar med olje- och temperafärger på olika linne- och bomullstyger, vilka i sig själva utgör den centrala utgångspunkten för hennes verk. Hon ser att ett nedskalat, reducerat uttryck har en särskild betydelse i en tid då en ständig flod av stimuli är ständigt närvarande.

Martti Jämsä är en mästare på analog fotografi – svartvit fotografi, ljus och skugga – och en hängiven hantverkare. Han vill ta ansvar för alla steg i bilden från början till slut. Han gör avdrag, grundar och ramar in sina fotografier själv. Jämsä fick sin första kamera som konfirmationsgåva, och hans karriär som fotokonstnär har nu fortsatt i ett halvt sekel. Under denna tid har han gjort 20 fotoböcker och 23 portfolioer. Fotoserien som visas på Bildkonstveckorna heter Sommarlov. Dessa selentonade silvergelatinavdrag gjordes av polaroidnegativ som togs i hans familjs sommarstuga i Haapamäki mellan 1995 och 2004. Han har också publicerat en bok med samma material, på vars baksida Antti Nylén skriver: ”Oändlig rörelse, vattnets krusning eller en grens svajande, materia och ande, teknologi och grace, är inte det det mest perfekta i detta liv?”

Marja Kanervo är en av vårt lands mest respekterade konstnärer med inriktning på rumslig konst och installationskonst. Kanervo, som har tilldelats statens pris för bildkonst och Pro Finlandia-medaljen , anses vara en av pionjärerna inom sitt område i vårt land. Att konsten inte behöver vara evig är en av de centrala idéerna i hennes skapande. Kanervo är intresserad av det levda livet och dess spår, och hon använder ofta vardagsföremål i sina verk; materialen för hennes verk kan vara kartonger, plastpåsar eller glas. Att även inkräkta på själva utställningsrummens integritet genom att till exempel ta bort ytor och strukturer är typiskt för hennes konst. Sedan början av 1980-talet har Kanervos verk ställts ut i dussintals separatutställningar både i Finland och utomlands, och hennes verk finns i flera av vårt lands viktigaste konstsamlingar.

Shoji Katos verk är reflektioner av hans tankar och forskningar kring​ svårfångade men existentiella relationer som upprätthåller vårt liv mellan jord och himmel. Han verkar inom olika medier: målningar, skulpturer, fotografier, installationer, situationer, texter – ibland röster, rörliga bilder och människor. Detta reflekteras i Katos mångfaldiga och mångfacetterade​ tillvägagångssätt för​ tema som han kallar "subjektivitetens plats", vilket inte​ nödvändigtvis är begränsad till vissa fysiska kroppar och platser. Istället för att identifiera var och vem det är, inspirerar Katos verk att titta in i länkar mellan saker och verksamheter spridda över universum som formar och sönderdelar den. Shoji Kato född i Japan, bott i USA och bor och arbetar i Helsingfors sedan 2005.

Philip von Knorring (1948–2016) blev intresserad av konst i slutet av 1960-talet. Han var en av grundarna av den inflytelserika konstnärsgruppen Elonkorjaajat, som var bland de första att göra konceptuell konst och andra experimentella konstnärliga uttryck kända i vårt land. De huvudsakliga medierna för hans konst var fotografi och experimentella kortfilmer. Knorring var en av pionjärerna inom finsk videokonst. Hans mest kända verk är videoinstallationen Bevakat, uppbyggd av bilder från övervakningskameror och bildskärmar och inspirerad av Stonehenge, som bland annat visades på Moderna Museet i Stockholm 1977. Som konstnär var von Knorring en konceptuell estetiker; friheten och experimenterandet inom underground och avantgardet var naturliga förhållningssätt för honom. Hans videoinstallation kommer att visas på Bildkonstveckorna.

Heta Kuchka använder fotografi, rörliga bilder, installationer och teckningar i sina verk. På senare tid har hon även utökat sitt konstnärliga arbete till att omfatta scenverk i samarbete med musik- och dansproffs och olika grupper. I sitt arbete är Kuchka intresserad av förändringar i mänskliga relationer och självbild i olika skeden av livscykeln. Kuchkas familjebakgrund kombinerar två mycket olika kulturer, finsk och amerikansk, vilket ger henne en god möjlighet att se på och utforska världen från olika perspektiv. Kuchkas konst och dess processer förenas ofta av närvaro, mänsklighet och varm humor, och de inkluderar ofta rollspel där hon placerar både sig själv och andra människor. Det verk hon presenterar vid Mänttä bildkonstveckorna har skapats i samarbete med tonsättaren Minna Leinonen. År 2006 tilldelades hon priset Årets unga konstnär och 2014 representerade hon Finland med sin separatutställning i FocusFinland- paviljongen på konstmässan ARCOmadrid. Kuchkas verk finns i flera betydande konstsamlingar.

Mikko Kuorinki, ursprungligen från Rovaniemi och för närvarande bosatt i Esbo, arbetar huvudsakligen inom bildkonst och skapar installationer, utställningskomplex och publikationer bestående av föremål och texter. Upphittade föremål, rum, ljud och texter kan fungera som utgångspunkter för hans verk. Kuorinkis verk definieras av ett sorts dokumenterande: han klamrar sig fast vid det som finns till hands, och det är denna vardag – till synes obetydlig – som öppnar sig för honom som ett mysterium. På senare år har hans arbete även expanderat till ljudområdet. Kuorinki kommer att presentera en ljud- och objektinstallation för Bildkonstveckorna. Vid sidan av sin egen konstnärliga produktion är han bland annat involverad i Hello dust och Happy Magic Society konstnärskollektivet. Kuorinkis verk har ställts ut på ett flertal separatutställningar och ingår i samlingarna på Museet för nutidskonst Kiasma och Finlands statliga konstsamling.

Kompositören Minna Leinonens verk är ofta inspirerade av vardagslivet, naturen, litteraturen och kulturarvet. Hon anser att skönhet och friktion är kompletterande element i musiken, vilka behövs för att spegla den föränderliga världen och mänskliga relationer med den. Leinonens kompositioner har framförts av bland annat Tammerforsfilharmonikerna, Tapiola Sinfonietta, BBC:s filharmoniker, Radions symfoniorkester och defunensemblen. Hennes stråkkvartett vann Teosto-priset 2024, och hennes dragspelskonsert vann Emma-priset för klassisk musik. Leinonen tog doktorsexamen i musik 2025, och hon är även konstnärlig ledare för festivalen för samtida musik Tammerforsbiennalen. Jämlikt deltagande i projekt mellan konstarter är särskilt viktigt för henne. Ett gemensamt verk av henne och konstnären Heta Kuchka kommer att ses och höras på Bildkonstveckorna .

Mikko Maasalo arbetar bland annat med rörliga bilder, målningar och installationer. I sitt arbete använder han ljus, ljud, målningar och objekt, samt de situationer de producerar tillsammans. Förutom ljudinstallationer och oberoende ljudverk har han skapat ljudspår för experimentella film- och videoverk. Maasalo har deltagit i ett flertal utställningar, föreställningar och evenemang inom fältet med sina verk sedan 1991, både i Finland och internationellt. Båda hans verk som presenteras på Bildkonstveckorna kan ses som en del av en romantisk landskapsskildring, där naturfenomen fungerar som utlösare för en estetisk upplevelse. Maasalos mål är att göra det synliga synligt.

Inka Nieminen är en skulptör som arbetar i Helsingfors och på Karlö. Ursprunget och det konceptuella innehållet i de material som används i hennes konstnärliga arbete är viktigt för Inka Nieminen. Hennes verk handlar om förändringar i havet och landskapet, och hur deras innehåll påverkas av växtplatserna för de naturmaterial som används i verken och egenskaperna hos de funna materialen. Inka Nieminen strävar efter att lyfta fram multisensoriska observationer, platsernas rytm och deras tidsmässiga förändringar i sina verk. Huvudmaterialet i hennes verk för Bildkonstveckorna är barkad sälg, som i färg och skala liknar ben. Formerna i verken påminner om den kontinuerliga cykel som upprätthåller livet.

Taneli Rautiainen är en bildkonstnär och skulptör baserad i Helsingfors, känd för sina många betydande offentliga konstverk. Han använder en mängd olika tekniker i sina verk, från skulptur till ljusets och ljudets möjligheter. Rautiainen har blivit känd för sina verk där vardagliga element blir underliga och formar vår uppfattning av verkligheten. Hans verk är inte avsedda att smälta in i rummet, utan snarare att utmana det. Rautiainens verk finns i flera betydande konstsamlingar.

Seppo Renvall är en medie- och fotokonstnär bosatt i Helsingfors, vars entusiasm för rörliga bilder började i barndomen. Renvall gör främst filmer och videor, men hans produktion omfattar även fotografi, installationer och happenings. Hans omfattande produktion är bland de mest respekterade inom sitt område i vårt land. Renvalls filmer är typiskt abstrakta, svartvita, och deras brutna narrativa struktur fokuserar på vardagliga fenomen, känslor och det mänskliga livets bräcklighet. Han arbetar ofta i samarbete med musiker, DJ:s och ljudexperter. Renvalls verk och performances har visats på otaliga utställningar i Finland och på de mest prestigefyllda arenorna för experimentell film och bildkonst – från Anthology Film Archive i New York till Venedigbiennalerna och São Paulobiennalerna.

Catarina Ryöppy är en skulptör, fotograf och rumskonstnär vars internationella karriär började i början av 1960-talet. Ryöppy, som tog examen som konstnär i Schweiz, har arbetat som konstnär i Marocko och Alaska, och teman i hennes verk har varit exceptionellt internationella. I synnerhet Alaska har länge varit ett framträdande tema i hennes verk. Behandlingen av främlingskap och utanförskap har varit ett centralt tema i Ryöppys konst, och i sina verk reflekterar hon ofta över konstruktionen och flyktigheten av vår identitet, samt vad som uppfattas som underlägset eller hotfullt. Ryöppy besöker ofta lokala loppmarknader på sina resor, eftersom de har en direkt koppling till den lokala kulturen. För henne är fynden hon hittar runt om i världen inte bara byggstenar för hennes verk, utan också bortglömda bevis på människors preferenser och deras förändringar. Ryöppy har tilldelats priser för sitt konstnärliga arbete, bl.a. Finlands statspris för bildkonst och Pro Finlandia-medaljen, och hennes verk finns i betydande konstsamlingar både i Finland och utomlands.

Mediekonstnären Pekka Sassi anses vara en av sin generations mest betydande skapare av experimentell film och mediekonst. På 1990-talet var han bland de första konstnärerna i vårt land som utvecklade mediekonsten som en egen konstform. Sassi har beskrivit dualiteten i sin produktion på ett sådant sätt att berättande och abstraktion fungerar som motvikter till varandra. Hans arbetsstil har också en collageliknande kvalitet, då han kombinerar det material han hittar i sina verk med de bilder och ljud han själv producerar. Som konstnär har Sassi karakteriserats som en person som följer sin egen väg och har ett brett spektrum av färdigheter. Han ansvarar vanligtvis alltid för bland annat manus, regi, fotografering, klippning och ljuddesign i sina verk. Sassi har belönats för sitt arbete med Finska Konstföreningens dukatpris och Maire Gullichsens pris, och hans verk finns bland annat i Kiasmas, Helsingfors konstmuseums och Finlands stats konstsamlingar.

Bildkonstnären Alli Savolainen arbetar med film, video, fotografi och måleri. Hennes verk har bland annat behandlat teman relaterade till tid, stadsmiljö och natur. Sedan 1986 har Savolainen deltagit i nästan hundra separat- och grupputställningar, och hennes videoverk har presenterats i över trehundra olika utställningar och konstevenemang både internationellt och nationellt. Savolainen har tilldelats Lahtis AV-biennals Grand Prix tillsammans med Seppo Renvall 1997 och Nylands konstråds pris 2003.

Ända sedan början av sin konstnärliga karriär har målaren Päivi Sirén fokuserat på färg, dess rumslighet och lyskraft i sina målningar. Hon har kallats en mästare på subtila nyanser, i vars målningar färgen är lagrad i dussintals tunna lager. På den målade ytan tecknar hon ett annat rum med en färgpennas fina linjer.

Emilia Tanner är en bildkonstnär som bor och arbetar i Helsingfors. Hon använder ofta papper som material i sina visuellt minimalistiska verk, där hon behandlar teman som tid, förgänglighet och perception. Tanner närmar sig pappret som ett tredimensionellt material som kan formas, bäras och skulpteras. Hon arbetar med papper genom att bland annat exponera det för ljus, bränna det med laser och använda relieftrycksmetoder. Verken omfattar idén om dess förstörelse, förvandling och försvinnande. Att observera avstånd, upprepning och upptäcka det nya spelar en central roll i Tanners konstnärliga tänkande. På senare tid har hon fokuserat på installationer och arbeten med ljus. Hennes verk har ställts ut i Finland och internationellt, och hon har bland annat tilldelats Maire Gullichsens pris och Finska Konstföreningens dukatpris för unga konstnärer.

Göran Torrkulla är en filosof, essäist och bildkonstnär bosatt i Åbo, vars karriär som bildkonstnär började i slutet av 1980-talet. Han har beskrivit sin konstnärliga arbetsstil som en sökande förväntan, där konst och filosofi samverkar i en strävan att forma våra vanemässiga uppfattningar, och därigenom hjälpa oss att se livets och världens mångfald. Torrkulla har översatt filosofiska verk från engelska till svenska och publicerat essäer i Finland och Sverige. Han har också publicerat en essäsamling, Stiglöshet: 3 essäer om uppmärkamhetens former (Förlaget Lejd, Stockholm 2014) tillsammans med Kate Larson och Babis Carabeidis. Han har undervisat i filosofi i årtionden vid Åbo Akademi och estetik vid flera finska konstskolor.

Målaren Senja Vellonen är känd som en mästerlig akvarellmålare, och hon skapar även ”artist’s books” – unika konstverk i bokform – som hon beskriver som färgernas poesi i bokform. Hennes verk är ofta seriella, och motiven i målningarna återkommer ofta i hennes artist’s books. Vellonen finner sin inspiration lika mycket på nattliga gator i Paris eller Venedig, som i Islands subtila landskap. I sitt arbete är hon intresserad av den oändliga dialogen mellan ljus och skugga, och hur små förändringar kan förändra stämningen i en målning. Under fem år målade Vellonen en serie akvareller av en öde trävilla i norra Helsingfors, vars sekelgamla historia är sammanflätad med både dess omgivning och människornas liv som bodde där. Verken relaterade till den visades förra året på utställningen Muiston pysyvyys på Tm•galleriet.

Marko Vuokola är en konstnär baserad i Helsingfors vars konceptuellt precisa arbete fokuserar på tid, perception och kunskap. Han är intresserad av materialens egenskaper och har använt fotografi, ljud, ljus, teckning, video och installation i förverkligandet av sina verk. Vuokola undersöker och belyser de subtila men oåterkalleliga förändringar som ständigt sker i världen: materia rör sig och förändras, ögonblick försvinner. Detta tillstånd av förändring är nästan omöjligt att fånga eller föreviga, eftersom det ofta inträffar utanför fysiska verk: före, efter eller mittemellan. Vuokolas verk har ställts ut i ett flertal separat- och grupputställningar i Finland och utomlands, och han är också aktiv i konstnärskollektiven OLO och Forest Camp.

Sofia Vuorenmaa arbetar huvudsakligen med grafik, analog fotografi och textbaserad konst. Vuorenmaa är intresserad av perceptionsprocessen, särskilt den känsliga, fokuserade blicken, och sinnets förhållande till språket. Havet och himlen med sina fenomen är de viktigaste utgångspunkterna i hennes verk. Verken är ofta uppbyggda av gester som i all sin precision syftar till att vagt skildra det som ligger bortom den definierande blickens räckhåll. Vuorenmaa avslutar sina magisterstudier i bildkonst vid Bildkonstakademin, Konstuniversitetet, och hon har deltagit i grupputställningar och residens i Finland, Tyskland och Litauen.

Denise Ziegler är en schweiziskfödd bildkonstnär och forskare av det offentliga rummet, bosatt i Helsingfors. Hennes verk är vanligtvis installationer och skulpturer, men de kan också vara teckningar, målningar, videoverk eller litterärt-visuella verk. Ziegler arbetar ofta platsspecifikt i och med det offentliga rummet. Hennes verk är spår av gester, mänsklig handling och något som har hänt. Ziegler rekonstruerar händelser som refererar till en omärkbar mänsklig handling eller vardagliga föremål som krukväxter, staket eller husnummer och överför dem till nya sammanhang. Detta ger hennes verk både poetiska och motsägelsefulla och ibland till och med komiska eller tautologiska drag. Ziegler arbetar som universitetslektor vid enheten för tvärvetenskapliga konststudier vid Aalto-universitetet.

Charlotta Östlund är en svenskfödd bildkonstnär som bor och arbetar i Helsingfors. Hon arbetar med skulpturer, vars tidskrävande arbete fungerar som en plattform för hennes reflektioner över tillvaron. Östlunds konstnärliga arbete kretsar kring de grundläggande frågorna om vår existens. De senaste åren har hennes arbete utgått från idén om den kontinuerliga förvandlingen av materia och varande. Att arbeta med de bräckliga växtdelar som hon använder i sina verk gör dessa förvandlingsprocesser till en konkret närvaro. Genom att observera vegetationen runt omkring oss ser vi konstruktion och nedbrytning. Dessa processer bygger inte bara kroppar och miljöer – liknande men mer abstrakta rörelser formar också våra sinnen. I förvandlingen av materia och energi kan man se likheter med den kontinuerliga förändringen av tankar, känslor och upplevelser genom vilka vår identitet byggs.